(f 3,5 och 2 sek. slutartid.)
Mitt hus, 18 juli 2011 kl. 23.18.
(f 4,0 och 2 sek. slutartid.)
Min gata, 20 juli 2011 kl. 00.02. Stjärnan Polaris (Polstjärnan) syns på himlen.
(f 8 och 8 sek. slutartid.)
21 juli 2011
Sommarkväll efter cykeltur
Min cykel och tjejerna i bakgrunden. 18 juli 2011 kl. 23.14.
(f 3,5 och 2 sek. slutartid.)
Mitt hus, 18 juli 2011 kl. 23.18.
(f 4,0 och 2 sek. slutartid.)
Min gata, 20 juli 2011 kl. 00.02. Stjärnan Polaris (Polstjärnan) syns på himlen.
(f 8 och 8 sek. slutartid.)
(f 3,5 och 2 sek. slutartid.)
Mitt hus, 18 juli 2011 kl. 23.18.
(f 4,0 och 2 sek. slutartid.)
Min gata, 20 juli 2011 kl. 00.02. Stjärnan Polaris (Polstjärnan) syns på himlen.
(f 8 och 8 sek. slutartid.)
18 juli 2011
Linux Mint
Det blev en delvis regnig dag idag. Jag passar på att testa en ny dist av linux som Isabelle kan använda på sin dator. Hon kör nu på min gamla stationära dator och den orkar inte med vilket operativsystem som helst, i alla fall inte om man ska köra det med någon behållning. Så jag tänkte testa Linux Mint version 11, med LXDE som skrivbordshanterare (de flesta använder Gnome eller KDE som skrivbordshanterare, men de är för tunga för den gamla datorn). Har precis laddat ner den och bränt en CD-skiva.
Själv kör jag Linux Mint version 9 (Gnome) från en USB-sticka som jag har installerat det på. Det är den miljön som syns på bilderna ovan. Jag kör i stort sett inte windows över huvud taget längre.
Just Linux Mint är en ganska trevlig distribution av linux, i sina olika varianter, eftersom den har ganska mycket användbart installerat redan från början. Dessutom är den snygg, tycker jag. Linux Mint finns med de flesta varianter av skrivbordshanterare (i Windows finns ju bara en) och för olika processorarkitekturer (Intel, AMD, 32- respektive 64-bitars varianter). Den bygger på distributionen Ubuntu, men är ännu mer skräddarsydd, skulle man kunna säga. Den är gratis att ladda ner.
Länk: www.linuxmint.com
Det fiffiga är att när man har laddat ner ISO-filen från t.ex. Linux Mints hemsida så kan man bränna en egen CD- eller DVD-skiva och starta datorn med den. På så sätt kan man provköra operativsystemet innan man bestämmer sig för att verkligen installera det, utan att skriva en endaste byte till datorns hårddisk. Dock sparas ju inget av det man gör så länge man kör på ett system som man startat från CD-skiva. Jag har valt att installera Linux Mint 9 på en 16 gigabyte stor USB-sticka så att jag kan köra det på vilken dator jag vill. På så sätt har jag alltid mitt system med mig. Med den stickan startade jag Amandas lilla netbookdator och installerade linux på den tidigare i vintras, från stickan. Se bild:
På Amandas dator valde jag att göra en så kallad dual boot. Det innebär att jag behöll hennes windowspartition men krympte den lite först för att få plats med linux. När linux installeras läggs också en så kallad boot loader till. Det är ett litet program som vid uppstart låter dig välja vilket av de operativsystem som finns på datorn du vill köra. Man väljer med piltangenter i en liten meny - linux eller windows. Amanda föredrar nästan alltid linux. Man behöver alltså inte överge windows bara för att man också vill köra linux.
Nu har jag testkört Linux Mint 11 LXDE lite grann från CD-skiva. Såhär såg det ut:
Själv kör jag Linux Mint version 9 (Gnome) från en USB-sticka som jag har installerat det på. Det är den miljön som syns på bilderna ovan. Jag kör i stort sett inte windows över huvud taget längre.
Just Linux Mint är en ganska trevlig distribution av linux, i sina olika varianter, eftersom den har ganska mycket användbart installerat redan från början. Dessutom är den snygg, tycker jag. Linux Mint finns med de flesta varianter av skrivbordshanterare (i Windows finns ju bara en) och för olika processorarkitekturer (Intel, AMD, 32- respektive 64-bitars varianter). Den bygger på distributionen Ubuntu, men är ännu mer skräddarsydd, skulle man kunna säga. Den är gratis att ladda ner.
Länk: www.linuxmint.com
Det fiffiga är att när man har laddat ner ISO-filen från t.ex. Linux Mints hemsida så kan man bränna en egen CD- eller DVD-skiva och starta datorn med den. På så sätt kan man provköra operativsystemet innan man bestämmer sig för att verkligen installera det, utan att skriva en endaste byte till datorns hårddisk. Dock sparas ju inget av det man gör så länge man kör på ett system som man startat från CD-skiva. Jag har valt att installera Linux Mint 9 på en 16 gigabyte stor USB-sticka så att jag kan köra det på vilken dator jag vill. På så sätt har jag alltid mitt system med mig. Med den stickan startade jag Amandas lilla netbookdator och installerade linux på den tidigare i vintras, från stickan. Se bild:
På Amandas dator valde jag att göra en så kallad dual boot. Det innebär att jag behöll hennes windowspartition men krympte den lite först för att få plats med linux. När linux installeras läggs också en så kallad boot loader till. Det är ett litet program som vid uppstart låter dig välja vilket av de operativsystem som finns på datorn du vill köra. Man väljer med piltangenter i en liten meny - linux eller windows. Amanda föredrar nästan alltid linux. Man behöver alltså inte överge windows bara för att man också vill köra linux.
Nu har jag testkört Linux Mint 11 LXDE lite grann från CD-skiva. Såhär såg det ut:
11 juli 2011
Planespotting
Försökte mig på lite planespotting på Arlanda en dag i början av juni. Jag skickade in några av bilderna till www.planespotters.net men de godtogs inte där. De var för suddiga och gryniga, tyckte de.
Här har vi i varje fall A7-AFM - en Airbus 330 från Qatar Airways - när den startar från Arlanda på väg mot Doha som flight QR90:
Senare på kvällen kollade jag upp den på www.flightradar24.com och hittade den, fortfarande på väg, över södra Irak:
Och så har vi två bilder på LN-NOU - en Boeing 737 från Norwegian. Blev inte av att jag kollade upp den.
Nedanstående bild tog jag från just en Boeing 737 från Norwegian över de österrikiska alperna när jag och min flickvän flög hem från Rom i oktober 2010:
Här bilder tagna från en annan plats när OE-LBO - en Airbus 320 från Austrian Airlines - startar. Vi stod nästan rakt under den. Jag trodde faktiskt det skulle låta mer än det gjorde.
Det är knappat min kamera orkar ladda om och hinner fokusera tillräckligt snabbt för att det ska gå att ta flera bra bilder i så snabb följd som behövs här. Eftersom den inte har någon optisk sökare är man tvungen att använda den lilla bildskärmen när man riktar in och zoomar och det tar lite tid.
Den första bilden på Airbus 330:an samt de två på Boeing 737:an är något beskurna, i övrigt är bilderna omodifierade. De togs den 2 juni 2011 på Arlanda.
Här har vi i varje fall A7-AFM - en Airbus 330 från Qatar Airways - när den startar från Arlanda på väg mot Doha som flight QR90:
Senare på kvällen kollade jag upp den på www.flightradar24.com och hittade den, fortfarande på väg, över södra Irak:
Och så har vi två bilder på LN-NOU - en Boeing 737 från Norwegian. Blev inte av att jag kollade upp den.
Nedanstående bild tog jag från just en Boeing 737 från Norwegian över de österrikiska alperna när jag och min flickvän flög hem från Rom i oktober 2010:
Här bilder tagna från en annan plats när OE-LBO - en Airbus 320 från Austrian Airlines - startar. Vi stod nästan rakt under den. Jag trodde faktiskt det skulle låta mer än det gjorde.
Det är knappat min kamera orkar ladda om och hinner fokusera tillräckligt snabbt för att det ska gå att ta flera bra bilder i så snabb följd som behövs här. Eftersom den inte har någon optisk sökare är man tvungen att använda den lilla bildskärmen när man riktar in och zoomar och det tar lite tid.
Den första bilden på Airbus 330:an samt de två på Boeing 737:an är något beskurna, i övrigt är bilderna omodifierade. De togs den 2 juni 2011 på Arlanda.
Månen
Några biler på månen.
Månen klockan 22.24 den 11 juni 2011:
Det jag tycker blev läckert med bilden ovan är hur Montes Jura (Jurabergen) - den bågformade bergsformationen uppe till vänster i bild - höjer sig synlig över den ännu inte solbelysta västra/vänstra delen av månen. Gränsen mellan dag och natt går nästan rakt över Sinus Iridum (Regnbågsbukten) - den stora halvkraterformationen i den nordvästra delen av den stora lavaslätten Mare Imbrium (Regnets hav), uppe till vänster i bild.
Den stora kratern Kopernikus - nästan mitt på månen i höjdled men något till vänster - syns tydligt. Den är ungefär 93 kilometer i diameter.
Långt ner på månens södra del syns den nästan lika stora kratern Tycko också rätt tydligt.
Månen klockan 22.56 den 10 juli 2011:
Månen klockan 23.48 den 13 juli 2011:
På bilden ovan är månen nästan full (bara några timmar ifrån) och den väldigt ljusa kratern Aristarchus syns nu tydligt till vänster i bild. Den ligger nedanför/söder om och till vänster/väster om Sinus Iridum. Den är ungefär 40 kilometer i diameter.
Länk: Wikipedia om Aristarchus
Kopernikus syns inte lika tydligt längre utan ser mest ut som en ljus och smetig fläck nu när solljuset faller mer rakt uppifrån och dess ringberg inte skapar några skuggor längre, något till vänster om bildens mittpunkt.
Den större och också väldigt ljusa kratern Tycho börjar nu synas tydligare. Det är den krater som syns i månens nedre/södra del och från vilken det ser ut att gå strålar ut åt alla håll. Den är 86 kilometer i diameter och har liksom de flesta kratrar ett stort bergsmassiv i mitten, som dock inte syns på min bild. Här är dock en bild som togs i juni 2011 av Lunar Reconaissance Orbiter:
Länk: Tychos bergsmassiv
Länk: Info om Tycho på Wikipedia
Månen klockan 22.53 den 18 juli 2011:
Månen klockan 01.25 den 20 juli 2011:
På bilden ovan ligger hela Mare Tranquilitatis - där Armstrong och Aldrin landade med Apollo 11 - fortfarande i dagsljus, med gränsen mot natt alldeles till höger om sig. Mare Tranquilitatis är den lavaslätt som angränsar till och ser ut att sitta ihop med den ungefär lika stora slätten Mare Serenitatis alldels ovanför/norr om sig, båda till höger i bild strax ovanför mitten/ekvatorn.
Månen klockan 00.59 den 21 juli 2011:
På bilden ovan har solen gått ner över Apollo 11s landningsplats, den mörka lavaslätten Mare Tranquilitatis (Stillhetens hav), i höjdled strax ovan månens ekvator. Landningsplatsen ligger alldeles till höger om gränsen mellan dag och natt. Angränsande och ovanför syns den ännu till stora delar solbelysta lavaslätten Mare Serenitatis. Till vänster om den syns den ännu större och än så länge helt solbelysta lavaslätten Mare Imbrium, med den bågformade Sinus Iridum i sin övre vänstra kant, längre uppe till vänster i bild.
I den högra/östra nederkanten på Mare Imbrium börjar nu bergskedjan Appeninerna framträda tydligare än på de tidigare bilderna, allteftersom solen faller mer och mer från sidan. Den sträcker sig som en tunn båge uppifrån höger i bild, ner åt vänster i riktining mot den stora kratern Kopernikus, som ligger ungefär mitt på månen.
Månen klockan 22.24 den 11 juni 2011:
Det jag tycker blev läckert med bilden ovan är hur Montes Jura (Jurabergen) - den bågformade bergsformationen uppe till vänster i bild - höjer sig synlig över den ännu inte solbelysta västra/vänstra delen av månen. Gränsen mellan dag och natt går nästan rakt över Sinus Iridum (Regnbågsbukten) - den stora halvkraterformationen i den nordvästra delen av den stora lavaslätten Mare Imbrium (Regnets hav), uppe till vänster i bild.
Den stora kratern Kopernikus - nästan mitt på månen i höjdled men något till vänster - syns tydligt. Den är ungefär 93 kilometer i diameter.
Långt ner på månens södra del syns den nästan lika stora kratern Tycko också rätt tydligt.
Månen klockan 22.56 den 10 juli 2011:
Månen klockan 23.48 den 13 juli 2011:
På bilden ovan är månen nästan full (bara några timmar ifrån) och den väldigt ljusa kratern Aristarchus syns nu tydligt till vänster i bild. Den ligger nedanför/söder om och till vänster/väster om Sinus Iridum. Den är ungefär 40 kilometer i diameter.
Länk: Wikipedia om Aristarchus
Kopernikus syns inte lika tydligt längre utan ser mest ut som en ljus och smetig fläck nu när solljuset faller mer rakt uppifrån och dess ringberg inte skapar några skuggor längre, något till vänster om bildens mittpunkt.
Den större och också väldigt ljusa kratern Tycho börjar nu synas tydligare. Det är den krater som syns i månens nedre/södra del och från vilken det ser ut att gå strålar ut åt alla håll. Den är 86 kilometer i diameter och har liksom de flesta kratrar ett stort bergsmassiv i mitten, som dock inte syns på min bild. Här är dock en bild som togs i juni 2011 av Lunar Reconaissance Orbiter:
Länk: Tychos bergsmassiv
Länk: Info om Tycho på Wikipedia
Månen klockan 22.53 den 18 juli 2011:
Månen klockan 01.25 den 20 juli 2011:
På bilden ovan ligger hela Mare Tranquilitatis - där Armstrong och Aldrin landade med Apollo 11 - fortfarande i dagsljus, med gränsen mot natt alldeles till höger om sig. Mare Tranquilitatis är den lavaslätt som angränsar till och ser ut att sitta ihop med den ungefär lika stora slätten Mare Serenitatis alldels ovanför/norr om sig, båda till höger i bild strax ovanför mitten/ekvatorn.
Månen klockan 00.59 den 21 juli 2011:
På bilden ovan har solen gått ner över Apollo 11s landningsplats, den mörka lavaslätten Mare Tranquilitatis (Stillhetens hav), i höjdled strax ovan månens ekvator. Landningsplatsen ligger alldeles till höger om gränsen mellan dag och natt. Angränsande och ovanför syns den ännu till stora delar solbelysta lavaslätten Mare Serenitatis. Till vänster om den syns den ännu större och än så länge helt solbelysta lavaslätten Mare Imbrium, med den bågformade Sinus Iridum i sin övre vänstra kant, längre uppe till vänster i bild.
I den högra/östra nederkanten på Mare Imbrium börjar nu bergskedjan Appeninerna framträda tydligare än på de tidigare bilderna, allteftersom solen faller mer och mer från sidan. Den sträcker sig som en tunn båge uppifrån höger i bild, ner åt vänster i riktining mot den stora kratern Kopernikus, som ligger ungefär mitt på månen.
08 juli 2011
Märsta by night
Tog några bilder på väg hem till Tomas efter en kväll på Pub Corner.
Klockan 1.26. 1/8 sec, f8, ISO 80.
Klockan 1.52. 1 sec, f3,4, ISO 80
Klockan 2.00. 6 sec, f8, ISO 80. Den lilla stjärnan som syns ovanför gatlyktan och trädet något till höger i bild är faktiskt planeten Jupiter. Tack säger vi till programmet Stellarium med vilket det går att kolla upp vad som fanns, finns och kommer att finnas på himlen i alla vädersträck vid valfri tidpunkt. Programmet är gratis och finns till alla plattformar (win, mac och linux).
www.stellarium.org
Klockan 2.35. 2 sec, f8, ISO 80.
Klockan 2.35. 1 sec, f8, ISO 80.
Klockan 1.26. 1/8 sec, f8, ISO 80.
Klockan 1.52. 1 sec, f3,4, ISO 80
Klockan 2.00. 6 sec, f8, ISO 80. Den lilla stjärnan som syns ovanför gatlyktan och trädet något till höger i bild är faktiskt planeten Jupiter. Tack säger vi till programmet Stellarium med vilket det går att kolla upp vad som fanns, finns och kommer att finnas på himlen i alla vädersträck vid valfri tidpunkt. Programmet är gratis och finns till alla plattformar (win, mac och linux).
www.stellarium.org
Klockan 2.35. 2 sec, f8, ISO 80.
Klockan 2.35. 1 sec, f8, ISO 80.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)